18 februari 2024

Livet är skört

allmänt livet

Den 17 februari 2023, det är en fredag, jag vaknar av att jag har ont i magen, mår illa och springer till toaletten för att kräkas. 
Morgonen fortsätter så.
Jag avbokar mina klippkunder, eftersom jag tror att det är magsjuka.
En vän kommer förbi med blåbärssoppa och Coca-Cola. Dock sjunker inte mitt blodsocker,  utan ligger kvar på HI på min mätare.
Jag dricker vatten, en klunk i taget. Men får inte behålla det, utan kaskad kräks.
Ju längre dagen går, desto mer ont får jag i magen och som ett band på ryggen.
Jag börjar se fåglar och fjärilar på toaletten.
Har så ont att jag knappt kan gå.
Oliver kommer hem från sitt jobb vid 15.30.
Han ringer en ambulans. 
De kan knappt kommunicera med mig.
Efter 1 timme, tar de med mig i ambulansen. 
Jag är nära ett hjärtstopp. 
Alla kroppens värden är kaos, dessutom ketonförgiftning. Alltså blodförgiftning i hela kroppen, infektion I bukspottkörteln. 
Så jag hade inte magsjuka...
Blir inlagd på intensivvårdsavdelning på Södersjukhuset. Jag och två andra personer ligger på avdelningen.  Uppkopplad med slangar och totalt kontrollerad i 4 dygn.
De fina sköterskorna och läkarna får igång mig igen och jag sover 1 dygn på en vanlig avdelning. 
Det här har fått mig att må skrot i 1 år. Kroppen och hjärnan funkar inte alls. Så mycket ångest, några panikångest attacker.  Gått upp 15 kg i vikt. Tappat livsviljan.
Igår va det 1 år sedan.
Jag känner mig stolt och glad att jag lever.
Ska prova mig på kortare promenader.
Fått en insulinpump,  min diabetes funkar bättre redan nu efter ca 3,5 veckor.
Nytt jobb som kock på Arbottna Herrgård. 

Lev livet nu.





Oliver hämtade mig från sjukhuset och vi åt lammspett och bulgur på en resturang i Haninge, port 73. Den godaste måltiden jag ätit!
Nu siktar jag framåt i livet.
En dag i taget.

Små saker ger livet dess värde.❤️