Att vara tonårsförälder, och vara klok.

Jag har brottats med Asperger och Add säkert hela tiden. Men nu känns det som att min hjärna är för liten. Jag förstår inte hur det funkar och hur jag ska tänka. Har lust att skrika och kasta glas och porslin i väggen. Men jag vet att inget av det kommer att hjälpa mig. Att gråta en stund.... att känna mig ensam och svag.