Undrar hur många gånger jag tänker att livet kommer med överraskningar och att jag är den lilla människan som försöker leva.
Min kille hade många fina sidor och just nu känns han perfekt... Men ingen är ju fulländad och perfekt!!!
Vi kompletterade varandra bra och att vara med honom va mysigt.
Nu ska jag vara singel igen. Tydligen vill ödet att jag inte ska vara med man....
Ögonen är svidiga och svullna och tårarna börjar ta slut...
Jag tänker resa mig ännu en gång och kommer försöka stoppa alla tankar som virvlar runt.
får jag vara praktiskt och tråkig? du har levt i förhållanden i nästan hela ditt vuxna liv, du har ägnat din tid åt andra istället för åt dig själv. se det här som en möjlighet istället! strunta i män, i förhållanden, i att dejta, ta en paus från allt sånt, och ägna dig åt dig själv istället! lär dig att trivas i ditt eget sällskap, kanske hitta en hobby, spendera tid med barn och vänner, låna en hund ibland, kom hit upp nån helg ibland, fixa hemma, hitta lust och kvalitet i dig själv och i att vara med dig själv. dyker det sedan upp någon, så må det vara hänt, men då är du kanske redo att vara två på ett helt annat sätt. till och med jag förstår att tvåsamhet är bättre när man är tillsammans med någon för att det bidrar till livet, inte för att man inte törs på något annat sätt.
ok. färdigpredikat. eller jo, en predikan till: han gjorde inte slut för att du är dålig på något sätt, han gjorde slut för att det inte var rätt tid och rätt plats. se det som att han gav dig chansen och utrymmet att hitta tiden och platsen i framtiden! ♥♥♥